Ny vecka med nya utmaningar
För vissa kan det verka lätt att vara gravid.
I mitt fall känns det ibland som att min graviditet har satt mitt förhållande på ett gigantiskt prov.
Mitt humör är inte som det brukar vara och ibland blir jag verkligen rädd för hur jag verkligen reagerar och agerar på vissa saker.
Dessutom finns inget mönster, det mesta är från dag till dag och när jag känner att det kanske är på väg att vända så kommer dagen då jag bara exploderar igen.
Detta gör givetsvis min sambo otroligt förvirrad och ibland rent av förbannad.
Och inte blir det bättre av att mina svar på allt är "jag vet inte".
Jag förstår vad han menar och jag förstår att han blir frustrerad.
Jag hoppas verklgen att detta har med graviditeten att göra så det kommer ut något possitivt ur detta !
Över till något annat.
Jag har ansökt om havandeskapspenning och i veckan kom det glädjande beskedet
att jag blivit beviljad!
Med semesterdagarna jag har kvar så kommer jag att gå hem på "långledigt" i början av december.
UNDERBART !
Det börjar verkligen kännas på att jobba nu, det blir tyngre och tyngre att ens röra sig och dessutom ska man hjälpa andra människor med deras fysiska hinder.
Men nu känns det verkligen som att det inte är länge kvar...
Samtidigt känns det lite sorgligt.
För jag har starka funderingar på att byta arbetsplats efter att jag varit på mammaledigt.
Jag har trivts så bra på min arbetsplats men nu sista månaden känns det som att hela arbetsplatsen har exploderat och alla avskyr varandra...
Tyvärr så har detta gjort att jag inte känner att åka 6-7 mil om dagen är värt något längre...
Förstår precis vad du menar, när jag väntade ludde så var det verkligen inte lätt, varken för mig eller för maken, och även om man hoppas på att det ska ge med sig direkt vefter förlossningen så gör det inte alltid det. Första året som föräldrar handlar om att hitta sin roll som mamma/fru/flickvän/älskarinna eller pappa/make/pojkvän/älskare och det tar sin tid. Det finns inget lätt sätt att ta sig igenom allt tyvärr, enda trösten är att man inte är ensam om det, och att det blir bättre. Bara man pratar med varandra, är ärliga och lyssnar på varandra så löser det sig med tiden när man hittar sina roller och balans i vardagen. Snart har ni eran lilla älskling ute så kämpa på, allt är värt det i slutändan när man kan sitta ner och njuta av sin underbara och fina familj. Kramar från en gammal skolkompis ;P