Länge sedan...
Oj jag inser att det var läänge sedan det blev en uppdatering här.
Men det är inte lätt att få allt att gå ihop när en ny familjemedlem har anlänt.
Jag börjar äntligen se lite rutiner, få en vardag och känner igen hennes signaler mer och mer för
varje dag som går.
För det mesta vaknar hon nu bara en gång per natt och vill ha lite mat.
Hennes dygn börjar få ett mönster och jag börjar äntligen känna mig som en människa igen
och inte som en zombi.
Hon har nu blivit hela 9 veckor min lilla tös.
Stora tjejen !
Hon växer som hon ska och äter som en häst ♥
Sista BVC besöket vägde hon 4760g och var 56,5 cm lång.
Livet som mamma har förändrat allt, känslan går inte att beskriva om man inte
upplevt det själv.
Det är en underbar känsla att ha en liten dotter samtidigt ska jag inte ljuga och säga att allt är frid och fröjd,
det finns dagar som man är trött och inte orkar nåt.
Dagar som min stackars sambo får ta massa skit bara för att jag är trött och nere.
Men för det mesta är det underbart.
Att vakna till hennes leende på mogonen och titta in i hennes stora vackra ögon och inse att hon är en del av mig och D, ett kärleksbarn som är vårat.
Vi har sedan tidigare bestämt att det inte blir något traditionellt dop med kyrka och präst.
Vi har valt att ha en Namngivningsdag istället.
Ingen av oss är troende och jag tycker att hon själv får välja när hon blir äldre om hon vill vara en del av svenska kyrkan eller inte.
Närmare sommaren kommer inbjudningarna.
Lillan sover så sött ute i vagnen och jag ska passa på att plocka undan lite innan hon vaknar igen.
// MammaMillis
Härligt o se lilltösen, o vad fort det går. Ja vad bra ide med en namngivningsdag bara, enkelt o smidigt.