mammamillis

Jag har varit så glad senaste veckan, lillan har sovit hela nätterna och varit go och gla på dagarna.

Nu är vi åter i att vakna var och varannan timma...

Förskyld är hon också, jag blir så trött på dessa förskylningstider och storasyster kommer hem med allt från dagis och det snappar lilla gumman upp direkt.

 

Det har nu gått en vecka efter olyckan och jag känner mig fortfarande lite skraj över att åka och köra bil,

jag hoppas det släpper så snart vi har egen bil igen.

Men jag kommer förmodligen att undvika just den korsningen så länge det bara går.

Varje gång jag blundar ser och hör jag smällen, ofta på nätterna drömmer jag om krocken.

Antar att det lär sitta på hornhinnan ett tag, men jag är glad att vi alla klarade oss så pass bra som vi ändå gjorde.

Lillan har fortfarande kvar sitt sår i pannan, D sina krämpor och jag mina blåmärken som påminner oss dagligen.

Försäkringsbolaget är inte direkt så snabba som vi önskat, vi står ju utan bil och framförallt utan bilbarnstolar åt båda barnen, så vi hade ju önskat att detta skulle gå lite fort...