Julfixande
Julkorten är äntligen tagna och resultatet får tala för sig själv :)
I lördags hade vi faktiskt barnvakt och spenderade lite tid tillsammans.
Jag värdesätter verkligen lite ensamtid med min kärlek.
Det är så mycket värt att ha någon som kan se till barnen ibland.
Vi fick en tid att andas och bara vara vi två och det var supermysigt !
Har jag nämt att jag börjat rida igen?
Det är en sådan underbar känsla att jag kan inte beskriva det i ord.
Egen häst inser jag att det inte finns varken tid eller pengar till.
Men jag har hittat ett otroligt fint American curly sto som jag rider på fredagar.
En helt underbar liten varelse som fått mig att känna mig hel igen !
Jag tackar så mycket för att ägaren valde mig och att jag får komma och ta hand om hennes fina häst !
//MammaMillis
Snabb uppdatering
Nu är julen på väg fram i det här hemmet :)
Lite bökigt är det med två barn som gärna vill vara med.
Men snart så har vi ett juligt hem och det är sååå mysigt.
Nu i dagarna ska även barnen kläs i julkläderna och fotograferingen till julkort kan börja.
Nu ska julpyntningen fortsätta och de små vill ha lite uppmärksamhet :)
Trevlig måndag på er <3
//MammaMillis
Panik...
Paniken börjar så smått gnaga när jag tänker att jag ska tillbaka till jobb.
Inte för att det är jobbet i sig som känns besvärligt, utan att jag ska lämna min lilla tös.
Jag vill gärna tillbaka till jobb så snart som möjligt, börsen ekar och inte för att det ger mig speciellt mycket mer inkomst, men jag tjänar åtminstone ihop till mina pengar själv och lever inte på bidrag.
Jag förstår att vissa måste leva på bidrag under en tid i sitt liv och vissa kanske inte har något val.
Men sen har vi dessa människor som inte vill ha ett jobb utan som hellre lever på skattebetalarnas pengar, MINA pengar. Dom har jag inte mycket gott att säga om...
Jag har inte ett drömjobb direkt men det är en inkomst. Man får liksom ta det man får till nåt annat dyker upp.
Idag är det inte lätt att få jobb men jag kan iaf känna att jag gör något bra när jag går till mitt jobb och kan hjälpa människor som inte kan klara sig själv.
På fredag ska jag till stallet !
Jag ska faktiskt, om allt gå som planerat, börja rida igen.
Det känns otroligt skönt.
Jag vill upp i sadeln igen och jag vill umgås med dessa magiska djur som jag vet gör under med mitt välmående !
Hjärtat slutar snart sitt jobb i storstan och kommer hem och det medför att jag får en gnutta egentid.
LÄNGTAR !
Självklart ska det också bli skönt att ha honom hemma så slipper jag känna mig så ensam och mörkrädd.
Jag är trygg hos dig
//MammaMillis
Vill ha...
Jag vill ha en ny vagn, jag vill ha en fårskinnsfäll, jag vill ha en babypulka och jag vill ha snö !
Hade sett ut en vagn på blocket med säljaren har inget nummer och svarar inte på mail så den kan jag ju glömma.
Men vet nu att jag vill ha en Emmaljunga Scooter 2.0. Här chansas inget mer med vagnar så nästa vagn blir ett känt märke.
Fårskinnsfäll skulle vara mysigt i vagnen i vinter och jag vill även ha två i fuskskinn nedanför sängen.
Babypulka känns som en sak man SKA ha när man bor ute i skogen och snön är en del av vårat liv..
Snön vill jag ha nu så det lyser upp lite och att jag får julkänslan jag behöver för att julpynta !
Tindra har börjat röra sig mer och mer.
Hon rullar nu fram, krypa är för mesar !
Hon tar sig dit hon vill, än om det ser 10 gånger jobbigare ut än att krypa...
Vi har haft finbesök idag av Carro och Lova <3
Det gjorde min dag ♥
// MammaMillis
Sjukgymnast
Igår hade vi ännu ett besök hos sjukgymnasten.
Jag hatar verkligen att gå dit men igår kändes det faktiskt lite bättre.
Kanske för att hon tyckte att hennes snedställning såg bättre ut...
Nu har vi börjat träningen på hennes ben också och sjukgymnasten följer även den utvecklingen vilket känns skönt.
Tindra va på bra humör under större delen av besöket.
På torsdag ska vi på en sen 8 månaders koll :)
Spännande vad hon kommer att tycka denna gången...
Hon har inte haft det lätt min lilla tös, alldeles för mycket sjukhusbesök och det har fått henne att skrika så fort vi går in genom dörrarna till VC eller sjukhus...
Stackars lilla flicka som behöver känna så redan nu.
Förhoppningsvis växer hon upp och blir en frisk tjej som inte behöver besöka sjukhus så ofta.
Det börjar bli dags att fixa med julklappar och annat som hör julen till.
Jag längtar mer än någonsin till julafton, förmodligen för att det blir Tindras första jul :)
I fjol var jag höggavid och tyckte det mesta var jobbigt, men i år blir det något alldeles speciellt.
//MammaMillis
Tillbaka till jobb ?
Idag packade jag ihop mig och Tindra i bilen och åkte med min fina vän Carro och hennes lilla Lova för att besöka jobbet.
Trevligt att få träffa alla fina arbetskamrater som jag insåg att jag saknat väldigt mycket.
Dessutom tror jag nog att jag bestämt mig för ett datum när jag ska börja jobba igen..
1 februari.
Då är Tindra precis 1 år och förmodligen för tidigt att låta henne vara på dagis, men då blir pappan i familjen hemma med henne. Det ska faktiskt bli spännande att se hur det går, nu misstror jag absolut inte att han klarar det men det är liksom jag som varit med henne den mesta tiden och att sedan bara lämna över det på någon annan känns en aningen skumt...
Klart han klarar det, men hur ska jag klara mig ?
Att börja jobba känns en aningen vemodigt måste jag säga, 1 december har jag varit hemma ett helt år.
Var har det året tagit vägen?
Men samtidigt som det känns vemodigt känns det ändå rätt skönt. Att få komma tillbaka till min vanliga vardag och träffa vuxna människor och göra mitt jobb. Och än om jag inte vill inse att mammaledigheten tar slut så tar dagarna slut och något måste jag ju faktiskt leva på :)
Barnen sover nu sött och jag har hunnit med mina vanliga kvällsbestyr som görs varje kväll när dom små sover.
<-- För precis ett år sedan.//MammaMillis
Detta med faser...
Ibland känner jag mest för att lägga mig under täcket och gömma mig..
Idag har varit just en sån dag.
Tindra har gnällt, bråkat och bara tyckt att jag varit ivägen idag.
Dregglet hänger konstant från hennes mun.. Kanske är det nån tand till som försöker pressa sig genom hennes stackars tandkött som gör henne så här förbaskat grinig.
Sömnen fungerar inte alls och det är en otroligt trött mamma som mer känner sig som en zombi dag ut och dag in.
Livet som mamma kan verkligen vara påfrestande.
Snacka om att jag inte hade en susning om vad jag gav mig in på när jag blev gravid och trodde mest bara att det skulle handla om lite blöjbyten och en och annan vaken natt...
PYTTSAN !
Det som glömdes ta i beräkningarna är att man blir inte en människa utan sömn och än mindre med en grinig bäbis att ta hand om själv dygnet runt.
Missförstå mig nu inte, jag älskar samtidigt mitt liv som mamma men ska man vara ärlig tror jag inte någon förstföderska förstår vad allt innebär.
Jag tröstar mig med att denna fas snart går över och snabbt som attan kommer nästa fas och slår ut oss..
Jippi !
Men dessa små leenden och dom små framsteg som faktiskt sker varje dag gör att jag älskar min dotter över allt annat, dessa små tillfällen får allt annat att verka pluttigt.
<-- Jobbigt att vara bråkig med mamma..Nu är det dags för den här mamman att krypa ner i sängen och hoppas på så många timmar sömn som möjligt.
//MammaMillis
Lugnare mamma
Jag kan glatt meddela att vår lilla tös nu är friskförklarad från sitt hjärtfel !
Den andra undersökningen gick faktiskt bra, jag var orolig hela dagen med en stor klump i magen.
Men läkaren tyckte att hennes motorik var perfekt för hennes ålder.
Att hon inte vill krypa eller stå på sina ben tyckte han inte alls va lika konstigt som jag.
Hon har nämligen överrörliga leder.
Om det är en diagnos eller inte kvittar egentligen för mig men jag fick i alla fall veta att hon kan ta lite längre tid på sig att börja krypa och resa sig.
Vi ska på återbesök om 4 månader och har hon inte börjat röra sig mer innan dess så blir det mer utredningar.
Är i alla fall väldigt glad och framförallt känner jag mig väldigt mycket mer lugn.
Hon har nu i dagarna hunnit bli 9 månader.
Vårat älskade hjärta växer så det knakar.
10,4 kg och 71 cm lång <3
//MammaMillis